Habibi

Jag minns, och jag vet att du också gör det. Jag älskade så innerligt de där tysta stunderna med dig, våra ljudlösa steg på skogsstigar i mörkret. Det var när fåglarna somnat och stjärnorna lyste över de höga trädtopparna som vi vandrade tillsammans. Med blygsamhet lät jag mina blickar nå dig och bakom dem fanns gömda budskap. Du var min skatt som jag inte delade med någon annan. Aldrig tidigare hade jag låtit mina tankar helt uppfyllas av någon. Aldrig tidigare hade jag träffat någon som du. I timmar satt vi och samtalade utan att efteråt minnas vilka ord som yttrats, vad vi talat om. Och jag minns att tiden flög iväg alldeles för snabbt under de där samtalen. Musik, vi lyssnade så mycket på musik och det finns så många vackra låtar jag förknippar med dig nu. Låtar som är vackra helt enkelt för att de påminner mig om dig. Tillslut blev du min på riktigt. Och jag längtar fortfarande efter tysta stunder med dig under stjärnorna. Jag längtar fortfarande efter att tala med dig i en skog där fåglarna somnat. Men det är inte bara våra stunder tillsammans jag älskar nu, utan hela dig, precis som du är. Du är och kommer alltid att vara min skatt som jag inte delar med någon annan. Och det absolut bästa är, att jag är din skatt också, Firas.